Vårkänslor...

Våren har kommit till oss här i norr. Ja, den är på gång - inte så varmt än men det kommer. Snön "dör" lite för varje dag och är snart helt borta! :D
 
Meddelande till oroliga läsare:
Maken kom hem trots den "vackra" bilden av mig insmord i chokladmask! Han är otroligt tålmodig min käre man! (Apropå förra inlägget)
 
Helgen har varit fantastisk. Vi har varit på 24: musik där bland annat dottern uppträdde med sitt "Emma Bogren band" och hon fick fantastiska recensioner. Trots att jag är partisk så måste jag säga att hon var otroligt BRA! Så säker på sin musik men ändå ödmjuk inför gåvan hon har fått - den otroliga musikaliteten.
 
Vi har haft två fina killar här från lördag till söndag. Bröderna brothers! Lycka är barnbarnen som är hur goa som helst!
 
Yngsta barnbarnet fyllde 3 år i måndags så han firades förstås med pompa och ståt och Dora upptäckaren-tårta! Tänk att det gått tre år sedan jag fick vara med om den lille killens första timmar...
 
 
Efter ett par timmar med den "onämnbara sjukan"  ont i magen igår har jag börjat
L E V A igen! Mår hur bra som helst och tänker jobba imorgon. Har checkat med sjuksköterskan och hon tycker att det är OK!
 
Nu kaffe med käre maken och sen middag! Längtar efter riktig mat!!
Vill tipsa om en jättefin blogg som en av mina arbetskamrater har startat.... http://stilkvisten.se finns myckt fint att se där!!
 
Kraaaaaaaaaaaaaaaam!
Liza
 
 

Kommentarer
Postat av: Malin B

Å, var du med under LillAs förlossning? Eller precis efter kanske? Min svägerska var med när hon blev mormor och hon tyckte det var hemskt att se sin dotter plågas... Jag som trodde att svägerskan hade stenkoll på förlossningar efter fem egna barn men visst, hellre plågas själv än att MITT BARN får göra det. Nä, sitta bredvid kan inte vara lätt.

Svar: LillaAs är förlöst med snitt - så jag var med honom de första timmarna innan hans pappa hann till sjukhuset. Han kom med flyg från Malaga.. Underbar upplevelse! Skulle inte ha viljat se Frida lida... men hade nog fixat det också om det varit nödvändigt. Håller så med dig - man tar gärna sina barns plågor!Kraaaaaaaaaaaaam
Liza


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback