Sköna maj välkommen....
Visst har April gått ovanligt fort? Snön är borta (förutom någon enstaka fläck), vi har haft varmt och skönt - kan inte bli bättre. Hoppas nu att Maj blir lika härlig....
Hos lillasyster-yster blommar det vackert i rabatterna

Rabatten ligger mot solsidan... älskar Scilla.. Mellansyster och jag var där i torsdags, blev bjudna på en supergod paj och fika och hade det hur mysigt som helst.
I fredags var det två år sedan vår älskade mamma lämnade jordelivet... åh, vad vi saknar henne. Hon skulle ha varit så stolt över Emmas sång i Talang, kan se henne le i sin himmel!
Valborgsmässoafton var vi ute i stugan tillsammans med barn och barnbarn. Ingen korvgrillning i år utan vi grillade kött och åt så att magen stod i fyra hörn. Småkillarna lyckades hitta tillräckligt med snö för att göra en mini-snögubbe, kvistar i skogen att bygga en koja av och sprang omkring. Prinsessan är mer stillsam och leker mer för sig själv. Miniprinsen dansar, klappar i händerna och charmar alla med sitt glada humör. Vi åkte hem efter att ha städat undan.... sängen har inte kommit ännu. *suck*
Nu är ännu ett projekt klart...

Har målat de fina skåp som pappa och mamma gjorde till oss... blev riktigt nöjd med resultatet. Det kommer att bli så fint i vårt lilla sovrum när det blir klart..
Avslutar här för idag! Efter första-maj-firandet och damfotbollen så åker vi nog ut till stugan en sväng och gör lite pyssel...
Ha en skön första maj!

Ja det är tur vi är olika, jag får så förgrymmat ont i armarna och händerna när jag målar. Tror jag spänner mig.
Stor skillnad blev det också på ditt skåp. Nog kan lite färg göra underverk.
~Ingrid
Så supersnygga dom blev:-) kram
Jo, april sprang i väg ovanligt fort i år. Undrar jag vart dagarna tog vägen?
I dag, månaden till trots, har det varit rena rama höstkänslan här... Fast man får ingen solsveda av detta väder. ;) Alltid något gott menar jag...
Tänk att det är två år sedan din mamma lämnade jordelivet (ett år och en dryg månad sedan min pappa gjorde det) - tiden går fort men ändå står den stilla, vi saknar våra kära men minns dom med värme och kärlek - tänker på din mamma med ett leende, en stark, omtänksam och kärleksfull person (det vet jag fast jag bara kände henne genom dig, tänker på hennes hälsningar till mig, fast hon var så sjuk...)! Hon lever vidare genom sin dotter (och döttrar och barnbarn) vilket är en förmån för oss andra:-D
kram kram
Äntligen lite ljus!
Kramen