Läget och pelargon...

Sitter och filosoferar denna vackra måndags morgon med dagens dagens första kopp kaffe i näven om hur vi tänkte oss att livet skulle bli, och hur det blev i verkliga livet.

Jag hade bestämt att när  våra flickor blivit stora skulle jag jobba heltid och naturligtvis vara både frisk och stark. Jag skulle träna mycket, vi skulle vandra på hedarna i Skottland, dansa och många, många fler saker som vi skulle börja med och fortsätta med. 

Nu kan jag konstatera att det inte blev så. Min krånglande rygg har effektivt satt stopp för det. I 14 år ( till hösten) har den varit vrång. Bättre och sämre perioder har det varit så klart, men nu är beslutet taget att steloperera ländryggen för att förhoppningsvis kunna lindra det värsta värken och stabilisera så att jag lättare kan gå igen! Inga garantier har jag fått att det ska lyckas - min tanke är att det ska bli bättre eller i alla fall att processen ska stanna upp. När operationen blir av vet jag inte, kanske denna vecka kanske till hösten....

Nu är mitt liv inte alls tragiskt på något sätt. Det finns några nära vänner som alltid finns där men visst har en del försvunnit på vägen.   Bekanta och arbetskamrater som hör av sig då och då, det är guld värt. Jag har världens finaste familj, mina systrar med familjer och viktigast av alla - käre maken som får mig att skratta när det är som jobbigast. 

Sedan ett par månader tillbaka kan jag inte jobba, det är en stor sorg men jag har accepterat att det är så för nu. Så jag gör det jag kan och orkar hemma, handarbetar, bakar, tvättar, tar mina promenader och nu har jag tagit upp bloggandet igen. 

 Mina vänner träffar jag så ofta det bara går och fortsätter att sjunga med gospelkören. Vi går också på konserter så ofta vi kan.

Som sagt jag är tacksam över allt fint jag har i mitt liv, över att jag ibland orkar och kan göra det jag önskar och över att det är vår och sommaren är i antågande. 

Gläds också över mina Engelska pelargoner som är så otroligt vackra och lyser upp mitt köksfönster.

Det som gör mig ledsen är... Nej, vi slutar här. Lovar att det inte blir något fler inlägg som är så här långt och som handlar om min eländiga rygg! 😊

Ha en riktigt härlig måndag - det har jag bestämt mig för att ha!

Kraaam!

Liza

Fast du, man FÅR vara ledsen också.
Men man får inte "stanna där nere"...
Det är skillnad det.
Såklart att man blir ledsen och frustrerad när man drabbas av saker som man inte kan rå på och som absolut inte blev som man tänkt.
Men visst blir man glad för allt som är på plussidan. Kanske är det så att man faktiskt blir bättre och duktigare på att se de plus som finns när man har många minus? Att kunna ta vara på det lilla, då finns det så mycket att vara glad över.
Jag håller tummarna för att operationen gör susen - när den nu sker! Kram!

Tack för ditt fina inlägg. Ha det bra och ta vara på allt positivt i livet